Quelle année cette année la

My year is over and i'm leaving with the most amazing experience i've ever had.

Jag skriver nu för sista gången på denna blogg. Jag tar tåget till paris om en timme för att bege mig med alla andra europeiska utbytesstudenter till YES-lägret i berlin.

För ett år sen levde jag för att åka hit. Nu är det slut. Det är svårt att vända blad och säga hejdå till det liv jag lyckades bygga upp här. Min värdfamilj har varit de absolut viktigaste människorna för mig under hela året och jag vet inte hur jag skall tacka dessa människor för allt vi har upplevt tillsammans. Till tåget följer mina franska kompisar med mig och säger hejdå, vilket visar att efter allt jag kämpat detta året har jag lyckats få nära vänner som jag kommer försöka hålla kontakten med. Mina utbytesvänner blev som mina syskon, med dessa internationella personer har vi skrattat, gråtit och pratat ut om hur konstiga fransmännen kan vara ibland och klagat på yfu's strikta regler.
Jag kommer hem som en förändrad person som aldrig kommer se saker på samma sätt. Jag kommer hem fortfarande ambitiös och målmedveten, men mer avslappnad utan ångesten över att inte vara perfekt hela tiden. Jag tar med mig alla lärdommar, band med människor jag mött, jag tar med mig så mycket som är så svårt att lämna. Jag åker tillbaka till verkligheten men jag kommer återvända hit och hälsa på för att ta väl hand om det jag skapat. Mamma pappa, tack för att jag fick göra detta, jag vet att jag har mycket att ge tillbaka, och jag tror inte kunna ge tillbaka på annat sätt än att komma hem som en bättre människa, med ännu ett flytande språk (jag har en brytning , men det är charmigt!). Jag hoppas kunna göra detta för mina barn en dag. Jag slösade inte en sekund jag gjorde allt jag skulle.

Till alla er som tvekar på att åka, jag kan inte garantera ert år, det gör ni själva. Jag hade enorm tur men det blir också vad du gör det till. Om du vet varför du vill åka, och vill förändra din vardag så kommer du inte ångra det.

Je vous remercie pour cette experience, avec vous je laisse une partie de moi la suédoise brune un peu folle ;) je ne regrette rien.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0