C'est comme ca

Jag sitter här och känner att jag inte utnyttjar tiden. Ledigt imorgon så vissa gr ut ikväll men har inget sätt att ta mig hem så inget party för mig. Tittar på en serie som heter "La bicyclette bleu" som handlar om en vacker fransyska under andra världskriget. Känner att jag kan så mycket mer än vad jag kunde när jag åkte. Är rädd för att tiden rinner ut , rädd för att jag kommer känna mig konstig "hemma" i sverige. Som att allt har förändrats och inte är i samma ordning jag lämnade det. Att folk glömt bort mig. Désirée har ju blivit fransk lixom. Känner att jag borde träffa så många som möjligt men också plötsligt stenplugga franska eftersom jag uptäckt att den inte är helt felfri och det inte är mycket tid kvar. Känner att jag faktisk hör hemma här, detta är mitt liv. Samtidigt har jag ställt in mig på att lämna mitt ostens land den 28 juni och vill faktiskt åka hem då eftersom jag känner att jag kan alfrig lära mig att uppskatta äventyret om jag inte får komma hem och sätta allt jag lärt mig på prov. Men jag blir rädd varje gång jag sitter och äter middag med min värdfamilj, köper baguetter hos bagaren, FÖRSTÅR ALLT på radion, umgås med roliga människor och tänker: om två månader tar det slut. Jag borde inte tänka på det utan ta vara på det jag har. Men jag kan inte hjälpa det. Fransmännen tycker att sverige är så välutvecklat och frankrike är ett gammalt land med gamla visioner. Och det är sant men jag älskar det ändå. Det finns så många saker jag i början jag inte förstod mig på (som deras skolsystem) som jag på något sätt lärt mig att gilla. Sedan jag började lyssna ordentligt och förstå vad läraren säger har jag blivit tusen gånger mer allmänbildad än vad jag var. Trots att jag inte förstod hur de kunde äta vitt bröd till allt varje dag (för man blir ju tjock av allt som inte är knäckebröd-du blir vad du äter) har min vikt inte stigit så fasansfullt. Det jag gått upp beror på alla pains au chocolat jag ätit. Jag har insett att jag tycker om att vara i ett land där jag inte är kortast i klassen, där man äter bra och njuter av att leva.

Var och kollade på en film om den här snubben här om dagen : (frankrikes svar på abba)

b

Kommentarer
Postat av: Ebba

Du ska bara veta vad glad jag blir varje gång jag ser att du har uppdaterat din blogg! Och jag längtar ihjäl mig till den 30 augusti då det är min tur att åka till Frankrike!

Jag har två frågor. När fick du din värdfamilj? Och kommer du att delta i YFU YES-campet i Tyskland?



Kram!

2012-05-01 @ 19:11:46
URL: http://ebbablixth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0